fbpx
 
12 oktober, 2016

Kvinna som hittade över 100 000 kronor borde ha fått hittelön – får skadestånd av staten

Om man hittar något på en allmän plats kan det röra sig om hittegods som måste lämnas in till polisen. Om upphittaren gör anspråk på hittegodset tillfaller föremålet upphittaren efter tre månader utan funnen ägare. Upphittaren har även rätt till skälig hittelön.

I februari 2015 hittade en kvinna en ryggsäck på en parkeringsplats i Kungälv. Ryggsäcken visade sig innehålla drygt 120 000 kronor i kontanter. Kvinnan lämnade in ryggsäcken till polisen som hittegods och gjorde samtidigt anspråk på hittegodset samt begärde hittelön.

Enligt hittegodslagen finns det en skyldighet att lämna in upphittade föremål till polisen. Det går alltså inte, som huvudregel, att bli rättmätig juridisk ägare till föremålet utan att först ha lämnat in hittegodset till polisen i syfte att hitta den rätte ägaren. Om man inte hittar ägaren inom tre månader eller om ägaren inte hämtar hittegodset inom en månad från det att denne meddelats kan upphittaren dock bli ägare till hittegodset. Om ägaren hör av sig och vill ha tillbaka hittegodset har upphittaren rätt till hittelön.

Eftersom polisen misstänkte att kontanterna kunde ha något att göra med ett brott så beslagtogs de. Polisen får beslagta föremål som kan ha betydelse för utredning om brottet i fråga. Misstankarna om brott avskrevs senare, men då återgick inte kontanterna till att klassificeras som hittegods, vilket ledde till att kvinnan blev utan hittelön.

Kvinnan vände sig då till Justitiekanslern, JK, för att begära skadestånd av staten. JK är en myndighet som har till sin huvudsakliga uppgift att kontrollera att andra myndigheter under staten och regeringen följer Sveriges lagar. JK hanterar även vissa skadeståndsanspråk mot staten och dessa anspråk grundar sig vanligtvis på att en statlig myndighet tagit ett felaktigt beslut som drabbat en enskild.

Kvinnan begärde skadestånd med drygt 12 000 kronor.

I Polismyndighetens eget yttrande över ärendet framgår att det fanns en möjlighet att återföra de beslagtagna kontanterna till klassificeringen ”hittegods”, även om det inte tydligt framgår av svensk lag hur och när det ska göras.

Detta motiveras enligt Polisen av att ett polisbeslag inte ska hindra någons äganderätt till egendomen. Som upphittare av hittegods har man i och för sig ett mer begränsat äganderättsintresse än den ursprunglige ägaren. Principen om att Polisens beslag inte ska utsläcka äganderättsanspråk borde enligt myndigheten dock rimligen gälla även sådana anspråk som görs enligt hittegodslagen. För att kvinnans begränsade rätt till egendomen skulle respekteras, borde kontanterna ha återgått till hittegods, menar Polismyndigheten.

Eftersom detta inte skett har kvinnan orsakats en förmögenhetsskada, nämligen utebliven hittelön konstaterar Polisen i sitt yttrande. Därför ansåg Polisen att hon borde ersättas med vad som kan betraktas som skälig hittelön vilket enligt huvudregeln är cirka 10 % av hittegodsets värde. Polismyndigheten medger alltså att man har agerat fel, men det är upp till JK att besluta om skadestånd.

JK ansluter sig nu till Polismyndighetens bedömning. JK konstaterar att om kontanterna handlagts på rätt sätt så skulle kontanterna ha återgått till hittegods, vilket i sin tur skulle gett kvinnan rätt till hittelön. Staten är därmed ansvarig att betala ut den ersättning som kvinnan begärt.

 

Vad innebär detta i praktiken?

  • Det finns möjlighet för enskilda att vända sig till JK när ett felaktigt myndighetsbeslut inneburit skada för individen. JK avlastar dock endast domstolarna i vissa ärenden och är inte skyldig att ta sig an alla anspråk.
  • Det kan ibland vara svårt att veta vad som är hittegods och därför bör lämnas till polisen. Hittegods kan vara något borttappat eller kvarglömt, men om ägaren är i närheten av föremålet anses det inte som hittegods. Om man hittar ett kvarglömt föremål på en offentlig plats som en skola, affär eller ett tåg behöver man inte vända sig till polisen. Istället kan man med fördel lämna in föremålet hos en reception eller liknande.

 

Foto: Therese Sedman/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Karin stor

Karin Arleskär / Nils Ivars

karin.arleskar@alltomjuridik.se