Ett större svenskt industriföretag vinner i domstol och får nu övervaka en del av sitt industriområde – trots att allmänheten riskerar att övervakas.
Att sätta upp övervakningskameror är inte något man gör i en handvändning, åtminstone inte juridiskt sett.
Kameraövervakning omgärdas nämligen av ett omfattande regelverk, främst i kameraövervakningslagen. Att som privatperson bedriva kameraövervakning är ofta ganska okomplicerat, förutsatt att övervakningen sker av privata syften och att inte en plats dit allmänheten har tillträde övervakas. Att du har en övervakningskamera i bostaden faller därmed utanför lagen, medan det motsatta kan vara fallet om du övervakar garageuppfarten och en bit av gatan utanför – eftersom allmänheten kan hamna i bild.
Som företag är reglerna striktare. Kameraövervakning är i vissa lägen tillståndspliktigt och i undantagsfall bara anmälningspliktigt. När ett företag vill övervaka ett område dit allmänheten har tillträde är kameraövervakning i de flesta fall tillståndspliktigt.
Det innebär och det måste lämnas in en ansökan till länsstyrelsen där det framgår hur kamerorna ska sitta, varför man vill ha kameraövervakning och en rad andra fakta. Myndigheterna måste nämligen göra en bedömning om övervakningsintresset överväger det intresse som de människor som riskerar att övervakas har av att skydda sin personliga integritet.
Industriföretag ville sätta upp ett stort antal kameror
Ett större svenskt industriföretag ville kameraövervaka ett av bolagets industriområden. Problemet var bara att det på industriområdet regelmässigt passerade fotgängare, cyklister och att där även fanns en parkeringsplats. Det var dock precis därför bolaget ville ha kameraövervakning; med anledning av att allmänheten hade viss tillgång till platsen riskerade bolaget att utsättas för skadegörelse och annan brottslighet. Dessutom ville bolaget förhindra att allmänheten skulle ta sig in på otillåtna delar av området, där det bland annat förvaras skadliga kemikalier.
Bolaget hävdade därför att kameraövervakningen skulle syfta till att förebygga, förhindra och utreda brott, samt att förebygga olyckor.
Datainspektionen ville riva upp beslutet
Länsstyrelsen beviljade tillstånd för vissa av kamerorna som bolaget sökt tillstånd för. Datainspektionen, en myndighet som hanterar datasäkerhet och skydd för personlig integritet, valde då att ingripa i processen och överklagade länsstyrelsens beslut till först förvaltningsrätt och senare även till Kammarrätten i Sundsvall.
Datainspektionen hävdade att de aktuella kamerorna vore för integritetskränkande för allmänheten. Datainspektionen hävdade också att de parkeringsområden som skulle övervakas nyttjades av såväl en gymnasieskola som besökare av en närliggande arena.
Sammantaget underströk Datainspektionen att kameraövervakning på allmänna platser såsom gator och torg bara får tillåtas i exceptionella fall, där risken för brott är särskilt stor.
Kammarrätten går på bolagets linje
Medan Datainspektionen försökt göra gällande att den aktuella platsen är jämförbar med gator och torg – och att integritetsintresset måste väga tyngre – anser nu Kammarrätten i Sundsvall att den liknelsen inte är gångbar.
Kammarrätten slår fast att det trots allt handlar om ett industriområde. Även om allmänheten kan uppehålla sig på vägar och parkeringar inom området anser inte domstolen att det räcker för att jämföra platsen med exempelvis ett torg.Integritetsintresset är därmed inte lika uttalat i detta mål, som om det hade rört ett torg eller en central gata.
Vid en avvägning mellan övervakningsintresset och integritetsintresset finner kammarrätten nu att behovet av kameraövervakning med bildupptagning väger tyngre än det enskilda integritetsintresset.
Kammarrätten beslutar därför att ge bolaget tillstånd att sätta upp de omtvistade kamerorna och avslår Datainspektionens överklagande.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
