När mamman hade tilldömts ensam vårdnad om sina barn “flydde” hon utomlands och meddelade skolan att barnen inte skulle återkomma, varför pappans umgängesrätt uteblev. Hovrätten river nu upp tingsrättens dom och flyttar över den ensamma vårdnaden från mamman till pappan.
En man och en kvinna, som blev ett par i slutet av 1990-talet och separerade i början av hösten år 2009, har två barn tillsammans, – födda år 2001 respektive år 2003. I samband med separationen kom man överens om att vårdnaden skulle vara gemensam och att barnen skulle bo varannan vecka hos dem. Mannen ansåg dock att överenskommelsen inte fungerade och väckte därför talan mot kvinnan vid Nacka tingsrätt.
Tingsrätten beslutade år 2011 att ge kvinnan ensam vårdnad. Barnen skulle enligt avgörandet ha umgänge med sin pappa på ett visst sätt – bland annat varannan vecka och vartannat skollov.
Därefter väckte mannen talan på nytt men tingsrätten kom i maj år 2013 fram till att det inte fanns skäl att flytta över vårdnaden från kvinnan.
Tingsrätten begränsade däremot umgängesrätten under sommaren till fyra veckor med hänvisning till att barnen inte skulle vara ifrån den andra föräldern under en allt för lång period. Barnens umgänge med sin pappa skulle trappas upp successivt.
Nu upphäver Svea hovrätt tingsrättens domslut och bestämmer istället att mannen ska ha ensam vårdnad om barnen. Hovrätten avslår dessutom kvinnans umgängesyrkande.
Hovrätten konstaterar att mannen bara haft umgänge med ett av barnen, i samband med sitt bröllop, sedan tingsrättsdomen och att barnen inte har varit på plats vid övriga umgängestillfällen. Detta på grund av barnens mamma.
Kvinnan registrerades som utvandrad i juni år 2013 och dottern är inte längre svensk medborgare. Kvinnan har även informerat skolan om att barnen inte kommer tillbaka dit.
I september år 2013 beslutade därför hovrätten interimistiskt att mannen skulle ha ensam vårdnad om barnen.
Hovrätten konstaterar nu att kvinnan har brutit mot tingsrättens beslut om umgänge genom att ta med sig barnen till okänd ort och att hon därmed har visat att hon inte medverkar till att ge barnen möjlighet att ha en god kontakt med båda sina föräldrar. Att beröva barnen sin far talar i hög grad mot kvinnans lämplighet som vårdnadshavare. Kvinnan har inte heller själv deltagit – eller låtit barnen delta – i erbjuden behandling.
Kvinnan har uppgett att hon vill skydda barnen mot mannen som tidigare är dömd för grovt vållande till annans död, men hovrätten konstaterar att utredningen inte ger stöd för att han skulle ha behandlat dem illa.
Tidigare har barnen haft det bra hos sin mamma, men idag vet man inte om de går i skolan och om deras grundläggande behov är tillgodosedda. Det kan enligt hovrätten inte uteslutas att barnen måste leva dolda eller på flykt vilket i så fall kan påverka deras möjlighet att ha normala kontakter.
Till följd av dessa osäkerhetsmoment bör barnens behov av kontinuitet i tillvaron inte tillmätas lika stor betydelse än annars enligt hovrätten.
Bortsett från det senaste året har barnen haft en god relation till sin pappa, vilket talar för att de bör kunna återskapa en god relation till honom inom rimlig tid. Hovrätten är övertygad om att han kommer att verka för att en överflyttning av vårdnaden ska bli så skonsam som möjligt för barnen och att han och hans hustru kan behöva stödinsatser för hela familjen.
Mannen har vidare uppgett att han kommer att verka för att barnen i så fall kommer att kunna upprätthålla en nära och god relation med sin mamma. Sammantaget anser hovrätten därför att vårdnaden ska flyttas över från kvinnan till mannen.
En skiljaktig nämndeman anser att tingsrättens dom borde stå fast.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Johanna Haddäng/Vanja Eriksson
