En revisionsassistent hade sagt upp sig och därefter börjat driva ett eget revisionsföretag. Hans tidigare arbetsgivare, PwC, yrkade på skadestånd i Lunds tingsrätt då de ansåg att konsulten brutit mot en konkurrensklausul som gällt dem emellan. Domstolen ansåg däremot att klausulen var oskälig och ogillade PwC:s talan.
Konsulten påbörjade sin senaste anställning hos PwC i samband med att de köpte hans revisionsföretag. Anställningsavtalet innehöll en konkurrensklausul enligt vilken konsulten var förbjuden att fortsätta arbeta med PwC:s klienter vid bolagets kontor i Lund under två års tid efter att anställningen upphör.
Konsulten sade upp sig 2013 och valde då att på nytt starta ett eget revisionsföretag. Konsulten började då också att arbeta med klienter som var kunder hos hans tidigare arbetsgivare. Detta ledde till att PwC krävde ett skadestånd på 670 000 kr av konsulten för att ha brutit mot konkurrensklausulen, hos Lunds tingsrätt.
Tingsrättens bedömning
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att det inte rådde något tvivel om att konsulten agerat i strid mot klausulen som gällt dem emellan.
Domstolen hade däremot kvar att pröva om den aktuella klausulen kunde anses vara oskälig. Enligt avtalslagen ska nämligen konkurrensklausuler som ”sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt” inte anses vara bindande.
I sin bedömning beaktade tingsrätten att konsulten uteslutande varit yrkesverksam i Lund och att en klausul som förbjöd honom från alla PwC:s klienter, påtagligt skulle begränsa hans arbete. De beaktade även att konsulten inte fick någon kompensation under den två-års period som begränsningarna gällde.
Sammantaget ansåg rätten att den aktuella konkurrensklausulen var oskälig och därför inte bindande för konsulten.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Henrik Montgomery/TT
Pinak Chakraborty
pinak.chakraborty@alltomjuridik.se
