Överbeskyddande föräldrar är kanske jobbigt som tonåring – men normalt sett inte brottsligt. Men överbeskyddandet kan ha gränser. Nyligen dömdes en 53-årig man för att olovligen ha avlyssnat sin sons mobiltelefon.
53-åringen åtalades vid Göteborgs tingsrätt för att olovligt ha avlyssnat två av sin sons mobiltelefonsamtal. Pappan erkände också att han hade installerat en app på sonens telefon som spelade in alla samtal och automatiskt skickade dessa till honom.
Pappan förklarade sitt agerande med att han var orolig för sonen, som ett antal gånger hade rymt hemifrån. 53-åringen har hävdat att han därför, i egenskap av ensam vårdnadshavare, haft rätt att avlyssna sonens samtal med sin mamma. Mannen påstod också att han saknade uppsåt till den andra inspelningen, eftersom han då trodde att appen var borttagen från sonens telefon.
Tingsrätten höll inte med mannen om att han skulle ha haft rätt att avlyssna sin son utifrån omständigheterna. Inom juridiken finns regler om nöd (nödvärn är kanske mer välkänt och är egentligen ett specialfall av nöd). Om det är en nödsituation i juridisk mening så får man göra vissa gärningar som annars skulle vara brottsliga. Det krävs dock att det faktiskt är en nödsituation och att den otillåtna gärning som man då gör ska vara motiverad och försvarlig i förhållande till nödsituationen.
Tingsrätten ansåg inte att det hade varit fråga om en nödsituation och fällde därför pappan för olovlig avlyssning. Rätten menade dessutom att det varit upp till honom att försäkra sig om att appen tagits bort, vilket bevisligen inte hade skett. Pappan var därmed ansvarig för båda inspelningarna.
Han dömdes därför för två fall av olovlig avlyssning. Påföljden bestämde rätten till 60 dagsböter. Dessutom fick pappan betala 10 000 kronor i skadestånd till sonen för den kränkning det inneburit av hans privatliv.
Efter att mannen överklagat ändrar nu hovrätten domen. Hovrätten anser nämligen att inspelning nummer två skett efter det att pappan och sonen kommit överens om att appen skulle tas bort. Att så inte skett har enligt hovrätten inte varit pappans uppsåt.
Hovrätten gör dock samma bedömning som tingsrätten gällande den första inspelningen. Trots att hovrätten inte dömer till ansvar för mer än en av inspelningarna väljer domstolen att fastställa samma straff och skadestånd som tingsrätten dömt ut.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Erik Nylander/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Nils Ivars / Sophia Lindstedt, Lexnova
nils.ivars@alltomjuridik.se
