fbpx
 
15 maj, 2017

Morddömd ex-polis nekas skadestånd för förhöjd övervakning – ingen kränkning av mänskliga rättigheter

En före detta polis som dömts till fängelse vände sig till Justitiekanslern, JK, och begärde skadestånd av svenska staten. Han menade att fängelsestraffet hade verkställts på ett sådant vis att han blivit utsatt för mer övervakning än vad som var nödvändigt. JK nekar dock mannen rätt till skadestånd.

År 2011 dömdes en man till fängelse för mord på sin hustru. På grund av att mannen tidigare arbetat som polis bedömde Kriminalvården att mannen hade en hotbild mot sig i fängelset och därför haft ett stort skyddsbehov, vilket motiverat omfattande övervakning och restriktioner i hans kontakt med andra intagna. Den före detta polisen placerades därför på en anstalt med hög säkerhet. 

Mannen anser att placeringen vid en anstalt med hög säkerhetsklass har orsakat honom lidande eftersom han blivit utsatt för en grad av övervakning som är högre än nödvändigt. Han har nu vänt sig till Justitiekanslern, JK, och menar att fängelsestraffet har verkställts på ett sådant vis att han ska få rätt till skadestånd. Mannen begärde 420 000 kronor i skadestånd av staten.

Justitiekanslern nekar skadestånd
Justitiekanslern konstaterar att för att skadestånd ska utgå enligt reglerna i skadeståndslagen krävs att beslutet att placera mannen på en anstalt med hög säkerhet vad ”uppenbart oriktigt”. Enligt JK var detta inte fallet och mannen kan därför inte få skadestånd på den grunden.

JK skriver i sitt beslut att skadestånd även kan grundas på Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Genom EKMR artikel 3 skyddas enskilda mot tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. JK menar att det inte innebär omänsklig eller förnedrande behandling att placeras på en anstalt med hög säkerhet. 

Mannens restriktioner gällande besöks- och telefonimöjligheter på anstalterna utgör visserligen begränsningar av artikel 8 i EKMR som tillerkänner rätt till privat- och familjeliv. Enligt JK har dock begränsningarna skett i förenlighet med det utrymme artikel 8 ger till begränsningar. JK fäster istället vikt vid att artikel 3 och 8, samt artikel 2 som behandlar rätt till livet, uppställer krav på att staten ska skydda en frihetsberövad person mot hot och våld. På grund av det brott som mannen gjort sig skyldig till samt hans yrkesbakgrund som polis har Kriminalvården haft en relativt långtgående skyldighet att vidta åtgärder för att skydda mannens liv och hälsa. JK finner därför att det inte heller finns grund för mannens skadeståndsanspråk med hänsyn till EKMR.

Foto: Jessica Gow/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Fanny Karlsson

Fanny.Karlsson@alltomjuridik.se