fbpx
 
8 juni, 2015

Sjuårig elev misshandlad av sin lärare – kan bli utan skadestånd

En sjuårig elev fick en örfil av sin lärare. Tingsrätten dömde läraren för ringa misshandel, frågan om pojken dessutom ska få skadestånd är dock inte klarlagd. Nu ska Högsta domstolen avgöra fallet.

Den sjuåriga eleven fick en tillrättavisning av sin lärare, varpå han spottade läraren i ansiktet. Hon gav honom då en örfil. Läraren dömdes till ringa misshandel på grund av örfilen.

Även om läraren blivit straffad för sitt brott kvarstår nu frågan om läraren dessutom ska betala skadestånd till eleven. Skadestånd kan grundas på exempelvis att den misshandlade fått kroppsskador som vållat läkarvård eller till och med gjort personen tillfälligt eller permanent arbetsoförmögen (”sveda och värk”, respektive ”lyte och men”). Skadestånd kan också grundas på att målsäganden, alltså brottsoffret, genom brottet fått utstå en kränkning. Kränkningsersättning är tänkt att täcka psykiskt lidande och utgår i regel relativt schablonmässigt.

På grund av den ringa misshandeln stämde Skolinspektionen kommunen där läraren arbetade och begärde att kommunen skulle betala 20 000 kronor i kränkningsersättning till eleven.

Enligt Skolinspektionen var kränkningen allvarlig. Skolinspektionen menade att en lärare har en förtroendeställning gentemot eleverna och att örfilen innebar ett ”angrepp på E:s personliga integritet och störde allvarligt förhållandet av beroende och förtroende mellan honom och [läraren]”.

Delvis överens
Båda parter var i och för sig överens om att lärarens örfil varit kränkande. Kommunen hävdade dock att kränkningen hade varit ”ringa” och att någon kränkningsersättning enligt skollagen därför inte skulle betalas.

Kommunen menade att enligt lagen krävs att kränkningen ska ha en viss grad av allvarlighet för att ersättning ska kunna utgå, vilket inte varit fallet i förevarande fall.

Borås tingsrätt kom fram till att vittnesmål och uppgifter från läraren talade för att slaget var reflexmässigt och utdelades omedelbart efter att eleven hade spottat henne i ansiktet. Läraren bad efteråt om ursäkt och uppträdde ångerfullt. Enligt tingsrätten hade hon inte handlat uppsåtligt i syfte att kränka eleven.

Tingsrätten ansåg därför att kränkningen hade varit så ringa att skadestånd inte borde utgå, bland annat eftersom läraren reagerat rent reflexmässigt efter att ha blivit spottad i ansiktet.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att slaget ”varit av reflexmässig karaktär och inte haft inslag av vare sig bestraffning eller repressalie.”

”Var går gränsen?”
Skolinspektionen överklagade domen till Högsta domstolen. I sitt överklagande skriver Skolinspektionen att HD borde pröva fallet för att ge vägledning om var gränsen går mellan ringa kränkning och skadeståndsgrundande kränkande behandling enligt Skollagen.

De frågor som Skolinspektionen vill att HD ska svara på är följande:

  • Krävs uppsåt att kränka för att skadestånd enligt skollagen eka utgå?
  • Kan en handling som bedömts som ett uppsåtligt brott enligt brottsbalken betraktas som en handling som objektivt sett bagatellartad l skollagens mening?
  • Om svaret på den frågan är ja – var går den nedre gränsen för när kränkande behandling kan aktualisera skadeståndsansvar?
  • Måste det vara fråga om bestraffning eller repressalier för att det ska vara fråga om skadeståndsgrundande kränkande behandling?
  • Hur mycket våld får lärare använda inom ramen för sitt tillsynsansvar enligt skollagen?

Högsta domstolen har nu beslutat att pröva fallet.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Skadestånd är inte en påföljd vid brott. Skadestånd är en rent civilrättslig funktion som går ut på att den som förorsakat någon annan en skada ska ersätta skadan med dess belopp. Vid sakskada, exempelvis om person A slår sönder B:s fönsterruta och reparationen kostar 2000 kronor, är skadeståndsberäkningen enkel.
  • Om det däremot rör sig om kränkningsersättning och skadestånd för smärta finns av förklarliga skäl inget enkelt sätt att fastställa skadeståndets storlek. På grund av detta har det i praxis utarbetats riktlinjer och schabloner för skadeståndens storlek vid en viss typ av skada. Det finns också miniminivåer för när skadestånd verkligen ska utgå, såsom i det här fallet. 

Foto: Janerik Henriksson/TT

Nils.

Nils Ivars/Johanna Haddäng

nils.ivars@alltomjuridik.se