En idag 20-årig kvinna var sommaren 2015 på en grillfest tillsammans med sin pojkvän. På festen hamnade pojkvännen i slagsmål med en annan man. Det slutade med att pojkvännen slog den andra mannen till marken och sedan sparkade honom i magen. Pojkvännen blev senare åtalad för grov misshandel.

Under rättegången vittnade kvinnan om att pojkvännen inte hade slagit eller sparkat mannen. Hon sa också att de andra vittnena, som uppgett att de hade sett pojkvännen misshandla mannen, ljög för att de var avundsjuka på henne och att de hade “pratat ihop sig” innan rättegången så att deras historier skulle överensstämma. Pojkvännen dömdes trots detta för misshandel.

Kvinnan blev senare själv åtalad för att ha ljugit när hon vittnade.

Tingsrätten ansåg att de andra vittnena var mer trovärdiga än kvinnan, men konstaterade att situationen på grillfesten hade varit kaotisk – en av festdeltagarna hade inte ens märkt att det varit något bråk.  Enligt tingsrätten kunde detta vara anledningen till att kvinnans och övriga vittnens historier gick isär. Det ansågs därför inte bevisat att kvinnan faktiskt ljugit när hon vittnade under pojkvännens rättegång och hon friades alltså. Domen överklagades till hovrätten, som dock gör en annan bedömning.

Hovrätten konstaterar att bråket som ledde till misshandeln utspelat sig under en kort tid och att det därför är uteslutet att kvinnan och de andra vittnena sett olika delar av händelseförloppet eller misstagit sig så grovt. Enligt hovrätten står det därför klart att antingen kvinnan eller vittnena ljuger.

De vittnen som hävdat att de såg pojkvännen misshandla den andra mannen framstår enligt domstolen som mer troliga än kvinnan, som har haft ett “klart intresse” av att skydda sin pojkvän. Hennes förklaring om varför de andra vittnena skulle ljuga – ”de är avundsjuka” – framstår dessutom som osannolik.

Hovrätten drar därför slutsatsen att kvinnan ljög när hon vittnade och dömer henne för mened.

Mened är ett sådant brott där presumtionen för fängelse är stark, vilket innebär att de som döms för mened nästan alltid får fängelsestraff. Enligt hovrätten kan fängelsestraff inte heller undvikas i detta fall och kvinnan döms därför till fängelse i tre månader.

Vad innebär detta i praktiken?

• Mened är ett så kallat artbrott, vilket innebär att fängelsestraff presumeras vid en fällande dom. Detta för att brottet anses åsidosätta respekten för rättsväsendet, och riskerar att påverka rättssystemets tillförlitlighet.
• När du vittnar under en rättegång så svär du en ed på att säga sanningen. Detta gäller dock inte den åtalade, som inte svär någon ed under rättegången.

Foto:  TT

Ellen Sjöberg

ellen.sjoberg@alltomjuridik.se