fbpx
 
7 november, 2016

Barnmorska som vägrade aborter nekas skadestånd

En barnmorska fick inte jobb på en barnklinik efter att hon förklarat för arbetsgivaren att hon inte tänkte medverka vid aborter på grund av sin tro. Utgjorde detta en otillåten kränkning av kvinnans religionsfrihet enligt Europakonventionen? Nej, ansåg Nyköpings tingsrätt som inte biföll kvinnans skadeståndskrav.

Kvinnan hade ursprungligen arbetat som sjuksköterska men vidareutbildade sig till barnmorska med studielön från landstinget. Kvinnan hade dessutom fått ett löfte från landstinget om att få arbeta som barnmorska på en viss kvinnoklinik under två års tid efter att hon genomgått utbildningen.

Mot slutet av utbildningen berättade kvinnan att hon inte skulle kunna utföra aborter på grund av sin tro. Hon hade inte några problem med att möta och vårda en abortsökande kvinna, men uppgav att hon inte skulle kunna medverka till ”några ingrepp eller handlingar som resulterar i att ett mänskligt liv släcks ut”, ens på ett mycket tidigt stadium i en graviditet.

Detta resulterade i att kvinnan inte blev erbjuden något jobb som barnmorska på kvinnokliniken. Hon fick dessutom avslag när hon sökt en barnmorsketjänst på ett annat sjukhus i regionen.

Kvinnan fick istället besked om att hon skulle få återgå till sin tidigare sjukskötersketjänst, men att hon kunde få arbeta på barnavårdscentralen för att åtminstone delvis få nytta av sin nyförvärvade kompetens.

En kränkning av religionsfriheten?

Kvinnan krävde landstinget på 80 000 kronor i skadestånd då hon ansåg att hennes rättigheter enligt Europakonventionen hade blivit kränkta. Hon påstod att om arbetsgivaren kräver att en barnmorska ska medverka vid aborter, utgör det ett krav som förhindrar personer med viss religion att kunna utföra jobbet.

Nyköpings tingsrätt ansåg likt kvinnan att anställningskravet indirekt leder till att religionsfriheten begränsas. Däremot utgör inte varje inskränkning av en rättighet en otillåten inskränkning. I vissa fall kan det nämligen vara berättigat att inskränka en medborgares rättigheter.

En tillåten inskränkning måste uppfylla tre krav. Till att börja med måste det finnas lagstöd för att en inskränkning av den aktuella rättigheten får begås. För det andra måste syftet med anledningen vara ”nödvändig i ett demokratiskt samhälle”. Med detta menas att inskränkningens ändamål i sig är ett godtagbar, försvarbart ändamål.

För det tredje ska det vara en proportionerlig inskränkning av rättigheten. Med detta menas att det ändamål som uppnås med inskränkningen ska väga tyngre än intresset av att inte inskränka i medborgares rättigheter.

I sin bedömning beaktade tingsrätten bland annat att det inte varit möjligt för landstinget att anpassa verksamheten och göra undantag för kvinnan utan att riskera tryggheten i vården och belasta andra anställda. Dessutom hade kvinnan frivilligt sökt en anställning som hon visste ställde krav som inte gick att förena med hennes tro.

Därför fann domstolen att landstingets inskränkning varit proportionerligt och nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Vad innebär detta i praktiken?

  • All inskränkningar i en medborgares rättigheter utgör inte otillåtna inskränkningar. För att en inskränkning ska vara tillåten ska följande tre krav vara uppfyllda:
    – Det ska finnas lagstöd för att inskränka i rättigheten.
    – Rättigheten ska inskränkas i syfte att uppnå ett ändamål som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
    – Intresset av att uppnå ändamålet ska väga tyngre än intresset av att inte inskränka i medborgares rättigheter.

 

Foto: Tore Meek/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak stor 3.2

Pinak Chakraborty

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se