Sverige friades förra sommaren i Europadomstolens lägre instans, men fälls nu i Europadomstolens stora kammare. Orsaken: ett utvisningsbeslut av en familj som skulle återsändas till Irak. Om utvisningen skulle verkställas skulle det strida mot tortyrförbudet.
Europadomstolen för mänskliga rättigheter (inte att förväxla med EU-domstolen i Luxemburg) prövar mål där enskilda människor ställs mot stater som anklagats för att ha brutit mot de mänskliga rättigheterna angivna i Europakonventionen (EKMR).
Europadomstolens praxis blir sedan vägledande för hur nationella domstolar ska döma och under det senaste decenniet har Europakonventionens rättigheter fått mer och mer genomslag i ”vanliga” svenska domstolsprocesser. Lite förenklat kan man säga att de mänskliga fri- och rättigheterna i högre grad beaktas inom svensk juridik än vad som var fallet tidigare.
Om det finns en så kallad normkonflikt mellan en svensk lag och Europakonventionen så åsidosätts svensk lag.
Utvisningen till Irak
I det aktuella målet rörde det sig om en familj från Irak. Familjen sökte asyl i Sverige, men fick i november 2011 ett nekande besked. De skulle utvisas.
Familjen överklagade Migrationsverkets beslut som till sist hamnade i högsta instans för migrationsmål – Migrationsöverdomstolen. Även där fick familjen nej.
När nu Europadomstolen prövat målet är det de svenska domstolarnas nekande beslut som prövas i relation till Europakonventionen. Det finns nämligen en grundläggande regel inom asylrätten att en utvisning inte för verkställas om den som ska utvisas skulle löpa en allt för stor säkerhetsrisk i hemlandet. Beslutet som sådant kan alltså vara giltigt den dag det togs, men den dagen utvisningen verkställs måste säkerhetsläget tillåta en utvisning.
Europadomstolen: risk för förföljelse
Europadomstolen konstaterar att utvisningar till Irak per definition inte är stridande mot de mänskliga rättigheterna. Däremot anser domstolen att det är klarlagt att den irakiska familj det nu handlade om tidigare hade utsatts för övergrepp från organisationen al-Qaida. Orsaken till detta var familjens kontakter med den amerikanska militären.
Domstolen uttalar att situationen i Irak försämrats sedan 2011 och 2012 och att myndigheterna i Irak inte längre kan garantera säkerheten för utsatta grupper, bland annat till följd av att IS framryckningar har lett till att Iraks regering inte längre har kontroll över stora delar av landets territorium.
Domstolen anser att familjen skulle löpa en verklig risk för förföljelse om de tvingades återvända till Irak.
Sammantaget anser därför tio domare (mot sju) att Sverige skulle bryta mot tortyrförbudet i artikel 3 i Europakonventionen om utvisningsbeslutet skulle verkställas. Tortyrförbudet fungerar alltså så att en stat kan bryta mot förbudet om den utvisar en person till ett annat land där risken för tortyr är överhängande.
Familjen får dock ingen ersättning från svenska staten (annat än för kostnader i samband med processen i Europadomstolen). Orsaken till detta är att beslutet aldrig verkställdes. Familjen utvisades aldrig, även om det alltså fanns ett utvisningsbeslut. På så sätt hade ingen skada uppkommit som kan ersättas, menade Europadomstolen.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Christian Lutz/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
