För att ett testamente ska vara giltigt måste det uppfylla ett antal formkrav. Huvudregeln är att testamentet ska vara skriftligt, men i vissa särskilda fall kan ett muntligt testamente godkännas. När ett testamente undertecknas ska två vittnen närvara samtidigt och dessa ska vara medvetna om att det är ett testamente som undertecknas. Vittnen får inte vara släkt i rakt upp- eller nedstigande led med den som utfärdar testamentet och de får inte heller bevittna ett testamente där egendom ska tillfalla vittnet själv.
Den aktuella tvisten rörde ett testamente från år 2004. Frågan var om testamentet uppfyllde formkraven gällande så kallad bevittning. Den avlidna lämnade efter sig syskonbarn som dödsbodelägare och dessa var parter i målet. Syskonbarnen hävdade i första hand att testamentet var ogiltigt eftersom de två vittnena inte närvarit samtidigt vid undertecknandet (vilket krävs) och i andra hand att vittnena inte varit medvetna om att handlingen som de bevittnat varit ett testamente. De anförde även att det ena vittnet påstod att hon aldrig bevittnat ett testamente och att hon inte minns något undertecknande.
Svarandesidan anförde att det i testamentet fanns en vittnesmening som innebär en presumtion, det vill säga ett antagande, för att testamentet upprättats i enlighet med formkraven. Det faktum att vittnena inte minns omständigheterna kring själva undertecknandet skulle ses som förståeligt eftersom lång tid har gått sen dess, menade man.
Tingsrättens bedömning
Tingsrätten inleder sin dom med att konstatera att testamentet innehåller en vittnesmening där vittnena intygar att testamentet är upprättat i enlighet med formkraven. I dessa fall är utgångspunkten i lagen att vittnesintyget ska vara giltigt om det inte finns omständigheter som minskar intygets trovärdighet.
Högsta domstolen har tidigare slagit fast att för att trovärdigheten i intyget ska sänkas så krävs att rätten efter en samlad bedömning av utredningen kommer till slutsatsen att det är sannolikt att testamentet inte upprättats i enlighet med formkraven. Det är arvingarna som ska “göra sannolikt” att så är fallet. I praktiken innebär detta att bevisbördan faller på arvingarna.
Tingsrätten anför att det som framkommit i utredningen är att den avlidna var en noggrann person som hade ”ordning på sina papper”. Testamentet var även handskrivet vilket enligt tingsrätten tyder på att den avlidna var mån om att testamentet skulle upprättas korrekt. Den övriga information som framkommit talar varken för eller emot att formkraven uppfyllts.
Inget av vittnena kan minnas bevittningen men det ena vittnet har uppgett att hon inte tvivlar på att det gått till så som anges i testamentet. Det andra vittnet har uppgett att hon känner till att det ska vara två personer vid bevittningen och att hon är noggrann med att följa sådana formella regler.
Tingsrätten menar efter denna sammanlagda bedömning att syskonbarnen inte lyckats göra sannolikt att testamentet är ogiltigt på grund av felaktig bevittning. Syskonbarnens talan ogillas därför och testamentet är giltigt.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Jessica Gow/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Karin Arleskär / Sara Hovi, Lexnova
karin.arleskar@alltomjuridik.se
