Om parterna inte har några avtalsförpliktelser gentemot varandra kallas skadan för utomobligatorisk. Ett exempel på en utomobligatorisk skada är när en person backar in i någon annans bil. Bilen måste repareras och kanske måste den skadedrabbade även hyra en bil under tiden bilen är på reparation. Både reparationskostnaden och bilhyran ska då ersättas enligt principen om orubbad förmögenhetsställning. Dock är den skadelidande skyldig att vidta skäliga åtgärder för att minimera sin skada. Personen kan därför inte passa på att hyra en limousin istället för en vanlig bil.

Det finns även inomobligatoriskt skadestånd, vilket behandlas som en del av avtalsrätten. Ett exempel på inomobligatoriskt skadestånd är när en köpt maskin levereras senare än vad parterna har avtalat om och köparen därför i sin tur inte kan producera och leverera varor i tid. Som huvudregel ska både det positiva och det negativa kontraktsintresset ersättas, vilket innebär att köparen av maskinen ska ha rätt till ersättning även för den uteblivna vinsten. En skadelidande måste vidta skäliga åtgärder för att minska sin skada även vid inomobligatoriskt skada, exempelvis genom att tillfälligt hyra en annan maskin så att majoriteten av varorna ändå kan levereras i tid.

Det finns flera kategorier av skadestånd. Dessa är personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada (förmögenhetsskada utan att någon lider person- eller sakskada) och allmän förmögenhetsskada (ekonomisk följdskada vid fysisk skada). I dessa kategorier ingår ersättning för bland annat sveda och värk, lyte och men (bestående besvär, invaliditet, ärr) och kränkning.

För många skador finns det framtagna tabeller som används som schabloner för ersättningens storlek, då det annars vore väldigt svårt att få till en enhetlig rättstillämpning. I regel utdöms ganska små belopp för skador som inte går att mäta i kronor och ören. Går en skada att mäta så ska emellertid hela skadan ersättas.

Skadestånd är heller inte en brottslig påföljd, utan endast ekonomisk kompensation för en skada. Detta är förklaringen till att skadeståndet skiljde sig så markant åt i exempelvis den så kallade Engla-domen och det omtalade Pirate Bay-målet.

Även ideell skada kan vara ersättningsgill, exempelvis om en person till följd av en skada inte kan använda semesterdagar till rekreation. Möjligheten till ideellt skadestånd är emellertid mycket mer begränsat än möjligheten till ekonomisk skada.

I regel kan bara den som faktiskt har gjort något bli skadeståndsskyldig. Underlåtenhet att agera kan bara resultera i skadeståndsskyldighet om personen av någon anledning borde ha agerat. Sådan skyldighet kallas för garantposition och delas in i skyddsgarant och övervakningsgarant. Föräldrar är skyldiga att både skydda sina barn mot faror, skyddsgaranter, samt att övervaka att barn inte orsakar skador, övervakningsgaranter.

Som huvudregel krävs att en person har agerat uppsåtligen eller vårdslöst (på juridiska: culpöst) för att denne ska bli skadeståndsskyldig. Det innebär att det ska finnas någon form av skuld för att en person ska kunna bli ersättningsskyldig. Vid rena olyckshändelser brukar därför inte skadestånd utgå.

I vissa fall kan emellertid en person bli ansvarig helt utan egen skuld. Detta kallas för strikt ansvar. Strikt ansvar regleras i ett fåtal specifika lagar. Ett exempel på strikt ansvar är att arbetsgivare är strikt ansvariga för sina anställda. Upplägget motiveras till stor del av att ingen skulle våga söka vissa mer riskfyllda arbeten annars. Arbetsgivaren har även stor möjlighet att planera och övervaka arbetet för att undvika att skador uppstår. Strikt ansvar har även djurägare över sina husdjur. Om en person äger en hund som biter en människa så ansvarar hundägaren för det skadestånd som kan bli aktuellt att betala.

Det krävs även att det finns ett orsakssamband mellan beteende och skada, så kallad adekvat kausalitet. Skadegöraren är därför inte ersättningsskyldig om skadan ändå hade inträffat eller om skadan är en alltför slumpmässig följd av det vårdslösa beteendet.