Processrätten reglerar förfarandet vid domstolar och vid skiljedomsprövning. Den kan även delas in i straffprocess, civilprocess och förvaltningsprocess.
Civil- och straffprocess
Civilprocesser kallas även för tvistemål. Ett tvistemål förekommer när enskilda parter inte kan komma överens om något, exempelvis om en faktura är betald eller inte. Parterna kallas för kärande och svarande. Kärande är den som lämnat in stämningsansökningen som ligger till grund för målet och svaranden är den som blir stämd.
I en straffprocess har ett brott begåtts och målet kretsar kring huruvida en viss person ska hållas ansvarig. Det är betydligt högre beviskrav i ett brottmål än i tvistemål, utgångspunkten är att en person är oskyldig till dess att motsatsen bevisats (oskyldighetspresumtionen).
En process resulterar i en dom i själva sakfrågan och i beslut kring andra frågor som kan ha väckts i anslutning till sakfrågan. En dom kan överklagas inom tre veckor om en part vill få en annan utgång. En överklagan måste vara skriftlig och skickas till domstolen som dömde i målet.
Förvaltningsprocess
Förvaltningsprocess behandlar hur myndighetsbeslut kommer till och ändras, och räknas därför till den offentliga rätten. Inom ramen för förvaltningsprocessen prövas således de fall som rör enskildas förehavanden med staten.
Ett myndighetsbeslut kan antingen överklagas genom förvaltningsbesvär eller genom kommunalbesvär. Vilken av formerna som är aktuell för ett enskilt beslut framgår av målets karaktär.
Ett beslut som överklagas genom förvaltningsbesvär får överklagas av den som beslutet angår. Det krävs också att beslutet har gått honom eller henne emot och att det är ett beslut som är möjligt att överklaga. Både beslutets laglighet och lämplighet prövas.
Ett beslut som överklagas genom kommunalbesvär får överklagas av varje medlem i en svensk kommun. Beslutet behöver inte angå den överklagande på annat sätt än att denne är medlem i kommunen som har fattat beslutet. Bara beslutets laglighet, inte dess lämplighet, kan prövas genom kommunalbesvär.
Det är förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen som är de domstolar som prövar dessa mål. En dom kan överklagas inom tre veckor om en part vill få en annan utgång. En överklagan måste vara skriftlig och skickas till domstolen som dömde i målet.
Skiljeförfarande
Vid internationell handel är det vanligt att parterna på förhand bestämmer hur och var eventuella tvister ska prövas, så kallade forumklausuler. Man kan även avtala om att t ex Internationella Handelskammaren eller Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut ska pröva eventuell tvist, istället för en domstol, genom en så kallad skiljeklausul.
Skiljeförfarandet har fördelar jämfört med en vanlig domstolsprocess, men också nackdelar. Eftersom en skiljedom inte kan överklagas materiellt, bara formellt, går processen ofta snabbare. En skiljedom inte heller offentlig, till skillnad från en vanlig dom. Detta kan vara oerhört viktigt så att inte ett företags goodwill skadas. Möjligheten att få sin tvist avgjord av skiljemän som har särskilda erfarenheter av näringslivet är också en stor fördel. Samtidigt är det ofta dyrt, varför skiljeförfarandets fördelar får vägas mot dess nackdelar vid val av process.
De som ska lösa tvisten kallas skiljemän. Vid ordinärt skiljeförfarande har man tre skiljemän. Respektive part utser varsin skiljeman vilka i sin tur tillsammans utser en tredje. Antalet skiljemän kan vara fler än tre om parterna kommit överens om detta tidigare. I vissa fall kan ett förenklat skiljeförfarande användas, då avgörs tvisten av bara en skiljeman.
Läs gärna mer om domstolsprocessen på Allt om Juridik, under fliken ”Domstolsprocessen”.
De viktigaste lagarna på området är:
