En konsument definieras som en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför en näringsverksamhet. En näringsidkare definieras som en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. Som näringsidkare räknas både små enskilda firmor och stora aktiebolag, oavsett om de går med vinst eller inte.

Konsumenträtten gäller alltså inte när två privatpersoner köper och säljer varor eller tjänster till varandra, när två näringsidkare handlar med varandra eller när en näringsidkare köper en vara eller en tjänst av en konsument. De olika skyddsreglerna kan avtalas bort, men bara om konsumenten då får en mer fördelaktig ställning gentemot näringsidkaren.

Konsumentköp förekommer när en konsument köper varor för eget bruk från någon som driver ett företag, en så kallad näringsidkare. Själva varan måste vara lös egendom, vilket är allt utom fastigheter.

Konsumentköplagen säger bland annat att ett fel som upptäcks inom sex månader från det att varan ifråga köpts förutsätts ha funnits där från början. Vill näringsidkaren påstå annat så är det upp till denne att bevisa att felet inte fanns där från början. Att bevisa att någonting inte har funnits tidigare kallas för en omvänd bevisbörda.

Om en vara är att anse som felaktig har näringsidkaren i första hand rätt att avhjälpa felet, det vill säga att laga varan. Om inte det är möjligt har konsumenten istället rätt till en ny vara, ett prisavdrag eller att häva köpet. Samtliga av dessa alternativ kan kombineras med skadestånd. En förutsättning för att någon påföljd ska bli aktuell är dock att konsumenten reklamerat varan i skälig tid efter att felet upptäckts.

När en konsument köper en tjänst av en näringsidkare talar man om en konsumenttjänst. Tjänst är emellertid ett ganska vidsträckt begrepp, varför det kan vara svårt att avgöra när konsumenttjänstregleringen är tillämplig. Det finns dock några grundregler för vilka tjänster som skall anses omfattas av konsumenttjänstregleringen:

Inkluderas gör tjänster som avser arbete på lösa saker som exempelvis reparation eller ändring av bilar, cyklar och kläder. Det gör även arbete på fast egendom, exempelvis om en privatperson anlitar en hantverkare för att bygga om ett badrum hemma. Även förvaring av lösa saker, med undantag för levande djur, inbegrips.

Utanför faller tillverkning av lösa saker, exempelvis om en vara är specialbeställd. Situationen är då att anse som ett köp av en vara, inte en tjänst. Det gör även installation eller något liknande arbete som en näringsidkare utför som en del av ett avtal om köp av en lös sak. Har man som konsument köpt exempelvis en tv av en näringsidkare och näringsidkaren åtar sig att installera tvkanaler så anses installationsarbetet vara en del av köpet – inte en separat tjänst. Även avhjälp av fel i en köpt vara räknas som ett led i köpet och inte som köp av en separat tjänst.

En viktig del i konsumenttjänsteregleringen är att om en tjänst med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda omständigheter inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten, ska näringsidkaren avråda konsumenten från att beställa tjänsten. Om det först sedan tjänsten har börjat utföras visar sig att den inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten eller att priset för tjänsten kan bli betydligt högre än konsumenten hade kunnat räkna med, ska näringsidkaren underrätta konsumenten om förhållandet och begära hans anvisningar. Denna regel skyddar privatpersoner från att beställa tjänster de egentligen inte har råd med, eller tjänster som inte är ekonomiskt rationella.

En tjänst är att anse som felaktig bland annat om den inte är fackmässigt utförd. Precis som vid konsumentköp är de påföljder som kan bli aktuella vid ett fel avhjälp, prisavdrag eller hävning. Konsumenten får även hålla inne så mycket av betalningen som behövs för att ge konsumenten säkerhet för hans krav. Samtliga av dessa alternativ kan kombineras med skadestånd och förutsätter att konsumenten reklamerat tjänsten i skälig tid efter att denne upptäckt felet.

Produktansvar är ett strikt ansvar (skadeståndsansvar utan vållande eller annan skuld) som aktualiseras då en näringsidkare har sålt en produkt till en konsument och skada uppkommer på annan egendom eller på en person, på grund av en så kallad säkerhetsbrist i produkten. En säkerhetsbrist måste inte vara samma sak som ett vanligt fel. Det väsentliga är huruvida produkten har varit så säker som konsumenten skäligen kunnat förvänta sig. Ingår en konsument ett avtal utanför en näringsidkares vanliga affärslokal, per telefon eller på internet har konsumenten rätt till 14 dagars öppet köp. Det spelar ingen roll om varan som köptes var på nedsatt pris eller liknande. Någon uttrycklig rätt till öppet köp finns annars inte i konsumentköplagen.

Konsumenter intar även en särställning när de tecknar försäkringar, samt skyddas mot vilseledande marknadsföring.

En konsument som är missnöjd med en vara eller tjänst kan vända sig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) istället för till allmän domstol. ARN är en förvaltningsmyndighet som opartiskt och kostnadsfritt prövar tvister mellan näringsidkare och konsumenter. ARN:s uttalanden är inte bindande, men har högt bevisvärde och brukar respekteras av seriösa näringsidkare.