Arvsrätten reglerar vem som efter en persons död har rätt till dennes kvarlåtenskap, dvs. samlade ägodelar. Rätten till arv kan baseras antingen på släktskap eller på ett testamente.

En av de största skillnaderna mellan att vara gift och att leva i ett samboförhållande är att makar ärver varandra – det gör inte sambos. När det gäller barns arvsrätt får gemensamma barn vänta på sin del av arvet till dess att båda föräldrarna har gått bort. Eventuella särkullsbarn, barn till den avlidna, har dock rätt till sin del av kvarlåtenskapen direkt.

Arvet fördelas enligt vissa bestämda principer. Om exempelvis en man med två barn går bort och saknar testamente har barnen rätt till hälften av kvarlåtenskapen var – detta kallas för deras arvslott. Hälften av arvslotten kan testamenteras bort, den andra halvan utgör laglott. Laglotten kan inte testamenteras bort, det har barnen alltid rätt till. Finns det ett giltigt testamente kan det alltså inte påverka barnens rätt till en fjärdedel var av pappans kvarlåtenskap.

Om en person utan barn dör ärver dennes föräldrar kvarlåtenskapen i första hand. Även syskon, mor- och farföräldrar, barnbarn och mor-/farbröder och fastrar/mostrar kan vara arvsberättigade. Kusiner ärver dock inte varandra. Finns det inga arvingar och inte heller ett giltigt testamente tillfaller kvarlåtenskapen Allmänna arvsfonden.

I Sverige räknas alla personer under 18 års ålder som barn. Barn anses ha begränsad rättshandlingsförmåga och får därför inte ingå avtal, förvärvsarbeta eller ingå äktenskap. Undantag finns dock, som baseras på föräldrarnas godkännande.

Om ett barn föds inom ett äktenskap anses mannen i äktenskapet automatiskt vara barnets far. Detta kallas för faderskapspresumtion. Presumtionen kan hävas av domstol om det kan antas eller bevisas att mannen inte är barnets far. Om ett barn föds av en ogift kvinna fastställs faderskap genom en bekräftelse till socialnämnden. Det är mamman som har rätten att ansöka om fastställelse av faderskap och i svensk rätt finns det ingen motsvarande rätt för en man att ansöka om att han är far till ett barn.

Föräldrar har underhållsskyldighet baserat på sin ekonomiska förmåga utifrån vad som kan anses som skäligt. Underhållsskyldigheten gäller tills dess att barnet fyllt 18 år. Om barnet fortfarande går i gymnasiet eller motsvarande gäller underhållsskyldigheten tills barnet fyllt 21 år.

Barnets bästa är avgörande i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn ska alltid tas till barnets vilja, dock med beaktande av barnets ålder och mognad. I regel anses gemensam vårdnad vara en del av principen om barnets bästa. En domstol kan dock fatta beslut om enskild vårdnad för en av föräldrarna, exempelvis om det finns uppenbara samarbetssvårigheter dem emellan. Domstolen kan inte heller besluta om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det.

Ett samboförhållande definieras som att två ogifta personer stadigvarande bor tillsammans och har ett gemensamt hushåll. Detta registreras inte hos någon myndighet, varför det alltid förekommer en viss osäkerhet vid bedömning av om ett samboförhållande föreligger eller inte. Ett samboförhållande upplöses genom att någon av dem går bort, ingår äktenskap eller att personerna flyttar isär. Det finns ingen bestämd åldersgräns för att få ingå ett samboförhållande.

Ett äktenskap ingås genom vigsel – borgerligt eller kyrkligt. Vigseln föregås av en hindersprövning för att säkerhetsställa att personerna inte är nära släkt med varandra eller att någon av dem redan är gift. För att få ingå äktenskap måste båda parterna vara minst 18 år gamla, om inte särskilda skäl föreligger. Äktenskapet kan liknas vid ett avtal med vissa rättsverkningar, som exempelvis rätt till arv. Äktenskap upphör genom dom om äktenskapsskillnad, eller om någon av parterna går bort.

Bodelning är den fördelning av makar eller sambos gemensamma egendom som i regel sker om parförhållandet av någon anledning upplöses. Parterna kan göra en bodelning på egen hand, men om de inte kan komma överens om eller hur en bodelning ska gå till kan en bodelningsförrättare utses av allmän domstol. Bodelning ska alltid ske om någon av parterna går bort, innan fördelning av kvarlåtenskapen, samt vid upplösning av ett äktenskap. Vid upplösning av ett samboförhållande ska bodelning ske på begäran av någon av parterna. Både makar och sambos kan avtala om att bodelning inte ska ske, eller att bodelning inte ska ske avseende viss egendom. Makar gör detta genom äktenskapsförord och sambos kan istället välja att upprätta ett samboavtal.

Grundregeln vid en bodelning är hälftendelning efter avdrag av eventuella skulder. Fördelningen kan dock i undantagsfall jämkas om resultatet skulle bli oskäligt i förhållande till relationens längd, personernas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.