fbpx
 
9 oktober, 2014

Män får inte ersättas med lägre belopp än kvinnor

Det står i strid med unionsrätten att ta hänsyn till mäns och kvinnors förväntade livslängd vid beräkningen av en lagstadgad social förmån som betalas ut vid olycksfall i arbetet – om detta till exempel resulterar i att en man får lägre ersättning än en kvinna i samma ålder och samma situation. Det konstaterar EU-domstolen.

Det var Högsta förvaltningsdomstolen i Finland som hade vilandeförklarat ett mål i avvaktan på EU-domstolens avgörande i frågan. Parter i målet var en man som hade skadat sig i arbetet vid 38 års ålder och social- och hälsovårdsministeriet i Finland.

Försäkringsdomstolen hade beslutat att mannen, enligt schablon, skulle få 4 197,98 euro i ersättning för men. Mannen överklagade dock och hävdade att det engångsbelopp som betalats ut borde beräknas på grundval av samma kriterier som tillämpas för kvinnor. Han överklagande ogillades dock.

I en skrivelse till ministeriet gjorde mannen gällande att beräkningen stred mot de unionsrättsliga bestämmelserna om likabehandling av kvinnor och män. Han begärde därför att han skulle tillerkännas ett belopp på 278,89 euro jämte dröjsmålsränta vilket utgjorde skillnaden mellan det belopp som han hade fått och det belopp som skulle ha utbetalats till en kvinna i samma ålder i en i övrigt jämförbar situation.

Ministeriet avslog mannens begäran och han inledde då en process vid Helsingfors förvaltningsdomstol – som dock avvisade hans överklagande med hänvisning till att domstolen ansåg sig sakna behörighet.

Mannen överklagade beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen som upphävde underrättens avgörande och begärde ett förhandsavgörande av EU-domstolen om hur direktivet om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet skulle tolkas.

EU-domstolen slår nu fast att det inte är möjligt att förneka att det faktiskt föreligger en ojämlik behandling till följd av tillämpningen av bestämmelsen i nationell rätt, då bestämmelserna leder till att olika ersättningsbelopp utbetalas under identiska förhållanden.

Domstolen konstaterar därmed att bestämmelserna i den ordning för olycksfallsförsäkring som fallet gäller medför en ojämlik behandling som kan innebära en diskriminering.

EU-domstolen konstaterar därefter slutligen att det är upp till den hänskjutande domstolen att bedöma dels huruvida villkoren för att medlemsstaten ska ådra sig skadeståndsansvar är uppfyllda, dels huruvida den nationella lagstiftningen utgör en ”tillräckligt klar” överträdelse av unionsrätten.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Avgörandet innebär att män och kvinnors rättigheter ska behandlas på samma sätt, vilket fortfarande inte är en självklarhet inom alla rättssystem.

 

Foto: TT

Johanna Haddäng/Stefan Wahlberg/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se