fbpx
 
26 april, 2019

Entreprenadkontrakt högst rangordnat av kontraktshandlingarna

Tingsrätten slog fast att då entreprenadkontraktet är högst rangordnat av kontraktshandlingarna så kunde inte Stockholms tingsrätt döma i tvisten trots att de allmänna föreskrifterna hänvisade till den domstolen.

Ett bolag väckte talan vid Stockholms tingsrätt mot ett annat bolag med vilket de hade ingått ett entreprenadkontrakt. Bolaget som stämdes vid tingsrätten, gjorde gällande att Stockholms tingsrätt inte var behörig att pröva tvisten, då det förelåg en s k skiljeklausul i ABT06 som utgjorde en del av kontraktet, enligt vilken tvist mellan parterna skulle avgöras genom skiljedom, inte i allmän domstol.

ABT06 innehåller en skiljeklausul i kap 9 § 1, men bolagen hade i de allmänna föreskrifterna angett att tvist mellan parterna istället skulle avgöras i allmän domstol genom följande lydelse; ”Med ändring av ABT 06 kap 9 § 1 ska tvist avgöras av allmän domstol”.

Tingsrätten gick igenom den grundläggande rangordningen mellan entreprenadhandlingarna och noterade att entreprenadens omfattning regleras under rubriken Omfattning i entreprenadkontraktet och de kontraktshandlingar som räknas upp där följer dispositionen i den s.k. rangordningsregeln i ABT 06. Regeln kan sägas bygga på två principer för rangordningen; dels att senare upprättad handling äger företräde framför tidigare upprättad handling, dels undantaget att de allmänna bestämmelserna, ABT 06, rangordnas högt trots att bestämmelserna rimligtvis är äldst av alla kontraktshandlingar.

Därefter konstaterade tingsrätten att entreprenadkontraktet i målet som byggde på ett formulär upprättat av BKK kom först, ABT 06 var kontraktshandling nummer tre och därefter kom de administrativa föreskrifterna. Då tingsrätten sedan gick vidare för att kontrollera innehållet i dessa konstaterades att parterna inte strukit den förtryckta texten i anslutning till skiljeklausulbestämmelsen i formuläret för entreprenadkontraktet och inte heller, i den avsedda rutan, hänvisat till de administrativa föreskrifterna eller till någon annan kontraktshandling.

Tingsrätten noterade dock i förhållande till andra delar av kontraktet att parterna i övriga förtryckta rutor i entreprenadkontraktet hänvisat till de administrativa föreskrifterna och/eller uttryckligen reglerat en aktuell fråga. Rätten kom därmed fram till att parterna får anses ha reglerat frågan om tvistelösning i entreprenadkontraktet, det vill säga överenskommit att inte göra avsteg från ABT 06 kap 9 § 1, trots innehållet i de allmänna föresrifterna. Det innebar således att tingsrätten inte ansågs behörig att pröva den aktuella tvisten och målet avvisades från tingsrätten.

 

___________________________________

Författare: Josefine Petersen, Allt om Juridik

Källa: Blendow Lexnova

Målnr:  Stockholms tingsrätt T 5646-18

Foto: Jessica Gow / TT