Immaterialrätten reglerar den ekonomiska och ideella rätten till immateriella produkter. Immaterialrätten är speciell på det sätt att vad som skyddas inte alltid kan ses eller tas på, därav namnet “immateriella rättigheter”.

En immateriell rättighet innebär att dess innehavare har ensamrätt att utnyttja produkten. Vill en innehavare tillåta andra att använda rättigheten mot ekonomisk ersättning regleras detta som oftast genom licenser. Intrång i en immateriell rättighet kan resultera i såväl skadeståndsansvar som straffrättsligt ansvar.

Mönsterskydd

Mönsterskydd, eller designskydd som det också kallas, är en ensamrätt till en produkts utseende. Ensamrätten uppkommer genom registrering hos Patent- och registreringsverket (PRV) eller hos Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) och som gäller för hela EU. Vilket skydd som väljs är normalt en kostnadsfråga.

En registrering hos PRV gäller i fem år och kan förnyas var femte år upp till sammanlagt 25 år. För att ett mönster ska kunna registreras måste det vara nytt och särpräglat. Det får inte finnas identiska mönster eller ett mönster som ger samma helhetsintryck hos en kunnig användare.

Varumärkesskydd

Varumärkesskydd är en ensamrätt till ett visst varumärke eller ett varukännetecken. Ett varukännetecken är ett mer vidsträckt begrepp än varumärke och inbegriper alla kännetecken på en näringsidkares varor eller tjänster, exempelvis varumärke, firma och namn.

Ensamrätten kan uppkomma på två sätt: Varumärken kan antingen registreras i varumärkesregistret som förs av PRV eller inarbetas. Registreringen gäller i tio år och kan förnyas i princip hur många gånger som helst. Ett varumärke är att anse som inarbetat om det är känt som en beteckning för vad som tillhandahålls under kännetecknet inom en betydande del av den krets till vilken varumärket riktar sig (omsättningskretsen).

Om varukännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet gäller ensamrätten endast inom det området. Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, förutsatt att tecknen har särskiljningsförmåga. Ett varumärke anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en sorts näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan. Prövningen sker alltid utifrån vilken typ av vara eller tjänst som varumärket representerar.

Patentskydd

Patent är en tidsbegränsad (i regel 20 år) kommersiell ensamrätt som utfärdas av PRV.  Det finns även internationella och EU-rättsliga patent. Vilket av alternativen som en uppfinnare eller utvecklare väljer beror ofta på kostnaden för patentet.

En förutsättning för att uppfinningen ska kunna registreras som ett patent är att uppfinningen är ny jämfört med vad som tidigare är allmänt tillgängligt, väsentligen skiljer sig från tidigare uppfinningar samt kan tillgodogöras industriellt.

När ett patent beviljas offentliggörs utförligt hur uppfinningen fungerar. Ensamrätten är en belöning till uppfinnaren i utbyte mot att uppfinningen offentliggörs.

Rätten till en arbetstagares patenterbara uppfinningar kan i vissa fall tillkomma dennes arbetsgivare. Så är fallet om uppfinningen utgör en lösning på en arbetsuppgift inom arbetsgivarens verksamhetsområde, samt om arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift är forsknings- eller uppfinnarverksamhet och har tillkommit väsentligen som ett resultat av en arbetsuppgift.

Upphovsrätt

Upphovsrätt är en ekonomisk och en ideell ensamrätt som tillkommer skaparen av ett verk, exempelvis en bok eller en sång, som har verkshöjd. Verkshöjd innebär att det skapade ska ha viss originalitet eller individuell särprägel. Upphovsrätt uppkommer direkt, utan någon registrering. Ensamrätten gäller som huvudregel i 70 år efter det år då upphovsmannen avled.

Den ekonomiska rätten är en rätt att åtnjuta ekonomisk ersättning om andra vill tillgodogöra sig verket. Den ideella rätten är en rätt att bli angiven som upphovsman samt ett skydd för att verket inte används på ett sätt som kränker denne.

Namnrätt

Personer som är folkbokförda i Sverige har ett namnskydd för sina efternamn. Namnskyddet gäller både svenska medborgare och medborgare från andra länder och innebär att personer normalt inte kan byta till ett efternamn som de saknar nära släktanknytning till.

De viktigaste lagarna på området är:

Lag om rätten till arbetstagares uppfinningar >>>

Mönsterskyddslag >>>

Namnlag >>>

Patentlag >>>

Upphovsrättslag >>>

Varumärkeslag >>>

Beställ företagsavtalet och få 30% på alla våra digitala kurser