Om den anställde har sagt upp sig och efter uppsägningstiden vill starta en konkurrerande verksamhet och arbetsgivaren vill stoppa detta, ja då är arbetsgivaren som huvudregel skyldig att kompensera den anställde. En normal ersättning är 60 procent av lönen under tiden som arbetsgivaren hindrar den anställde från att starta upp en konkurrerande verksamhet. Nivån på ersättning ska vara i proportion till de begränsningar som klausulen medför för den anställde. I detta fall är det avtalat att arbetsgivaren kan hålla den anställde från att starta konkurrerande verksamhet i sex månader. Arbetsgivaren kan dock inte kräva att den anställde ska vara undantagen arbetsmarknaden hur länge som helst, men nio månader med en skälig ersättning brukar anses vara okej. Om arbetsgivaren har mycket starka skäl till att hålla personen borta från arbetsmarknaden längre än så kan 18 månader vara motiverat. Arbetsgivaren kan även avstå från att hålla den anställde ansvarig för brott mot konkurrensklausulen och på det sättet inte betala angiven ersättning.
Än så länge har den anställde inte brutit mot anställningsavtalet utan endast sagt upp sig och berättat om sina framtida planer. Om den anställde däremot bryter mot en bestämmelse i anställningsavtalet eller bilaga till anställningsavtalet som utgör en del av anställningsavtalet kan arbetsgivaren ha rätt till ersättning. Det kräver då att bestämmelsen är en konkurrensklausul förenad med vite. Kan arbetsgivaren bevisa att brottet mot konkurrensklausulen inkluderar röjande av företagshemligheter eller användande av arbetsgivarens upphovsrätt kan skadestånd också krävas ut med stöd av bestämmelser i lagen och företagshemligheter eller upphovsrättslagen. Tyvärr är dessa domstolsprocesser något struliga och man bör komma ihåg att den arbetsrättsliga lagstiftningen är till för att skydda arbetstagarna.
Behöver du juridisk rådgivning? Kontakta oss!