Juridiska långbänkar kan vara som tortyr
Tvister som resulterar i långdragna juridiska processer är en mardröm för både individer och företag. "Quick Justice ger ofta mer rättvisa än utdragna never ending-stories som syftar till att utreda saker mer noga än vad som är nödvändigt." säger Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet i en krönika i senaste numret av Legally Business.
Ovisshet är det värsta som finns. Det är som tortyr. Ovisshet under lång tid äter sönder människors psyke och medför ofta förstörd ekonomi. Vi läser dagligen i pressen att myndighetsbeslut tar evigheter. Tänk till exempel på den läkare som stod åtalad för mord i samband med att ett spädbarn dött. Det tog mer än två år innan tingsrätten avgjorde målet och friade läkaren. Och tänk på den revisor som stod åtalad i den stora Prosolviarättegången i Göteborg. Först åtal i en process och därefter krav på skadestånd i en annan process. Processerna pågår fortfarande efter mer än tio år.
Jag har varit med om att en klient fick ett argt brev från en myndighet med krav på svar inom två veckor. Klienten svarade inom den angivna korta tiden. För att klara det måste mycket av annan viktig verksamhet stanna upp. Därefter var det tyst i tio månader. Sedan sände myndigheten ett nytt brev med frågor och krav på svar inom två veckor. Klienten ansträngde sig till det yttersta. Sedan var det tyst i elva månader varpå myndigheten stämde in klienten till domstol och grundade sin talan på en sak som inte behandlades i brev nummer två. Efter ytterligare drygt ett år avgjorde domstolen målet. Alltså: Ovisshet i nästan tre år om saker som rörde klientens kärnverksamhet.
Även företag som har tvister med andra företag kan drabbas av juridiska långbänkar. Alla som har varit med om utdragna tvister vet att det är förödande för verksamheten att vara indragen i en tvist som inte avgörs snabbt. Internt kan det leda till att medarbetare försöker skylla på varandra och hitta syndabockar. Dessutom ägnas en massa tid åt att gräva i gamla dokument, protokoll och e-mail istället för att personalen lägger kraft på verksamheten framåt. Externt är det aldrig bra att vara indragen i en seg tvist. Förutom att det kan leda till skvaller och allmänt dåligt rykte försämras relationen till motparten (som kanske är en viktig kund eller leverantör) exponentiellt med den tid det tar att få tvisten avgjord.
För närvarande pågår i Sverige på olika håll kraftfullt lobbyarbete i syfte att korta ner handläggningstiderna hos svenska myndigheter. Och vi ser redan viss förbättring, till exempel i vissa domstolar. Dessutom har Justitiekanslern i högre grad beviljat ersättning när enskilda drabbas av långsam myndighetshandläggning. Det är i hög grad tack vare arbete av Centrum för Rättvisa.
Vad kan man då göra för att inte själv drabbas av juridiska långbänkar? Inte mycket, förutom att på olika sätt bidra till lobbyarbetet för att förkorta myndigheters handläggningstider och stötta Centrum för Rättvisa. När det gäller tvister mellan företag, rekommenderar jag att företag i avtal tar in en hänvisning till förenklat skiljeförfarande, till exempel till Stockholms Handelskammares regler för förenklat skiljeförfarande (se www.scc.se). På så sätt kan tvister lösas snabbt och företagen slipper därmed att leva i tortyrliknande ovisshet onödigt länge.
Quick Justice ger ofta mer rättvisa än utdragna neverending- stories som syftar till att utreda saker mer noga än vad som är nödvändigt.
Av: Christina Ramberg
