Avtal ogiltigt på grund av svek
Arbetsdomstolen har i en nyligen avkunnad dom (AD 2011 nr 92) bedömt giltigheten av ett avtal om upphörande av en anställning. I domen konstaterar domstolen att det träffade avtalet var ogiltigt till följd av svek. Fallet är tankeväckande och förtjänar därför en kommentar, skriver arbetsrättsexperten Tommy Iseskog i en krönika i Legally Business.
I fallet hade en arbetsgivare tagit upp en diskussion med en arbetstagare (C) om att hennes anställning skulle upphöra.
Arbetsgivaren hade därvid anfört att det förelåg arbetsbrist i verksamheten och att antalet anställda skulle minskas. Mot den här bakgrunden träffades ett avvecklingsavtal innebärande att C:s anställning skulle upphöra på vissa ekonomiska villkor (avgångsvederlag).
Arbetsdomstolen fann alltså i domen att C i efterhand kunde bevisa att arbetsgivaren inte hade talat sanning om de faktiska förhållandena (den påstådda arbetsbristen) och att lögnen objektivt sett hade varit av betydelse för C:s benägenhet att träffa det aktuella avtalet.
Uttrycket ”objektivt sett av betydelse” innebär att C inte skulle ha träffat överenskommelsen, om hon hade känt till de verkliga förhållandena (att det inte förelåg någon arbetsbrist).
Svekregeln – en regel om tillit
Regeln om svek (30 §) i vår allmänna avtalslag handlar om tillit. Om part i ett avtal lämnar felaktiga uppgifter och dessa uppgifter i en objektiv mening har betydelse för motpartens benägenhet att träffa avtal, är avtalet ogiltigt. Part som såtillvida är ”svikligen förledd” kan vid domstol yrka att avtalet ogiltigförklaras. Som en följd härav kan part också kräva skadestånd.
Det ska påpekas att bevisbördan för ogiltighetsförutsättningarna ligger på den part som hävdar ogiltigheten. Detta konstaterande till trots har regeln en viktig praktisk betydelse; som part i ett avtal ska man kunna lita på att motparten inte far med osanning. Detta gäller naturligtvis även på arbetsmarknaden när anställningsavtal träffas eller avtal om anställningens upphörande ingås.
Tommy Iseskog
